oneclap

Senaste inläggen

Av Per Isberg - 27 november 2013 17:25

Idag så fortsatte vi med grupparbetet nästan hela dag, vi har diskuterat fram en del nya och nyanserade tanker om rasismen i Sverige. Vi har ett bra upplägg om hur vår lektion ska vara och fick mycket inspiration på hur man kan interagera publiken i sin lektion. 


Destomer man läser och skriver om samerna förstår man hur illa ställt de var för dem tidigt 1900-talet, men också hur det är nu förtiden. Rasismen mot samerna ökade när Anders Retzius började med rasbiologi och "skallindex". Skallindex var ett mått mätt på skallen som sa vilken ras man tillhörde. Långskallig var företagsam och de kortskalliga var i princip obrukbara på alla sätt och vis - samerna var kortskalliga. De blev indelade och placerade i speciella skolor och fick inte gå i vanliga skolor mer än tre månader per år. Man kan inte låta bli att dra paralleler till Apartheid i sydafrika och islamofobin som finns utbrett runt om i världen idag. Man kan också dra en slutsats att män i vita rockar har haft stor makt på då och nu.


Vi ska fortsätta med layouten på Keynoten imorgon vilket jag ser fram mot. 

ANNONS
Av Per Isberg - 26 november 2013 13:54

Dagen blev en uppföljare till gårdagen. Vi började med att bli indelade i grupper av tre eller fyra med andra som hade valt samma val av tema som jag; Rasism i Sverige med inriktining på samer. 


Vi tog reda på information om samer och hur de har haft de i samhället både då och nu. Samerna blev på sent 1800-tal offer för rasbiologin. De blev indelade och kartlagda som samer beroende på skallindex - huvudformen. Samerna blev då bannlysta att gå i svensk vanlig skola. Man kan inte låta bli att dra parraleller till Apartheid i Sydafrika, skillnaden är bara att detta har hänt i Sverige. Där vid bor och tillhör. Man får dock ha i åtanke att indelningen skedde i samspel med tiden de levde i då, men de försvarar inte beteendet. 


Man kan även läsa om hur diskriminerade Samerna blir än idag.


Dagen har varit mycket lärosam och upplysande, man har verkligen reflekterat över hur illa det är och varit i Sverige vad det gäller rasism. Att det rasbiologiska institutet i stockholm på tidigt 1900-tal gav upphov till argument som ledde till kolonialism och slaveri.



ANNONS
Av Per Isberg - 25 november 2013 15:09

Dagen har varit full av erfarenheter och lärdom. Man har fått väldigt många nya nyanserade infallsvinklar och har fått lära sig om rasismens historia både nationellt och kontinentalt. 


Dagen började på tredje våningen där vi slungades in i ämnet rasism både då - och nu. Det första jag gjorde var att läsa Jonas Hassen Simiri brev till Beatrice Ask angående rasismen i dagens samhälle och vad han blir utsatt för dagligen, bara för att han har utlänskt påbrå. Brevet gav mig en tankeställare, att vårt land Sverige är ett rasistiskt land att bo i, kanske tom strukturerat rasistiskt. Sverige är enligt en undersökning det tredje bästa landet att bo i - i hela världen. Om det Jonas Hassen Simiri upplevde får hända i Sverige så vill man inte ens tänka på hur omvärlden har det. 


Efter minnesrummen på tredje våningen så gick vi vidare till Vänersborgs Museum där vi blev guidade runt. En utställning om Sveriges rasbiologi på sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Det fick mig att öppna ögonen för vilka värderingar som funnits i Sverige under åren. De rasbiologiska institutet må ha varit och delat åsikter med västeuropa just då men såhär i efterhand så är värderingarna helt sjuka. 


Dagen har överlag fått mig att reflektera över hur det faktiskt är i Sverige - och har varit. 

Av Per Isberg - 25 november 2013 15:05


Titeln ”gåtan” får min uppmärksamhet och den sätter en spännande stämpel på novellen som kanske inte riktigt uppfyller vad man förväntar sig, det finns en gåta, förvisso finns den mellan raderna. 


Novellen handlar om Marie, en flicka som är 17 år gammal. Hon växer upp ensam med sin far i vad jag tror är en fransk koloni någonstans i världen då de framkommer franska ord och miljön är tropisk och interkontinental. Marie känner sig instängd och ofullständig, hennes pappa tillåter henne inte att gå till skolan som alla andra elever, hon tvingas ta två steg från huset till bilen för att sedan ta två steg från bilen till skolan. Pappans vision är att en bon garcon - en lämplig ung man ska be om hennes hand och få en lycklig framgångsrik framtid tillsammans. Marie är instängd och tillåts inte att göra någonting. Instängd i huset dag in och dag ut. De enda Marie vill är att vara som alla andra - fria. En frågeställning som slår en under texten är vad pappan egentligen vill med Marie, vill han henne gott eller ont? Är de kanske det som är gåtan? I slutet av novellen framkommer det att Marie är gravid och att hon är rädd att fadern kommer slå henne. Då tänker hon för sig själv: ”Redan känner hon rappen hon kommer få. Hennes far och bältet”. Det kan vara ett bevis för att fadern vill henne genuint illa.


Novellen är fylld av symbolik. De mesta speglar Maries instängdhet och ofullständighet. Den tydligaste symbolen är en dront på faderns nyckelring, så klumpig, onödig och instängd. Dronten följer med genom novellen. En dront var en fågel som inte kunde flyga, den var klumpig och anses onödig - det är just så Marie känner sig. Vid ett tillfälle läggs nyckelknippan ned i faderns ficka, de speglar Maries instängdhet. Nycklarna är också en symbol för att Marie är instängd. Nycklarna har makt. Makten att låsa in henne i huset så att hon aldrig får gå ut och promenera i solen.


Dronten kan också symbolisera en utdöende art - fadern. Författaren kanske vill se fadern som den sista generation som har makten över sin dotter, att faderns agerande är omodernt och samspelar inte med nutiden.


Hela tiden framkommer Maries rädsla för att bli instängd, det är som en konflikt mellan Marie och instängdheten, vem kommer vinna? Kommer instängdheten vinna över Marie så att hon bryter ihop? Konflikterna i novellen är inte tydliga, de flesta döljs mellan raderna men Maries aggressioner mot fadern framkommer, men är inte tydliga. Ett exempel på det är när hon ska skriva en uppsats om något hon stör sig på. De leder till att hon kommer att tänka på allt som stör henne, däribland faderns och hans handlingar. Hon suddar ut sin text hårt.


Marie och fadern är de ända personerna i novellen. Man får inte veta så mycket om Marie egentligen. De man får reda på är att hon är sjutton år gammal, hon har torrt hår och spruckna fötter. Texten förmedlar hennes sargade ansiktsuttryck och ledsamhet. Hon är rädd för allt som har med instängdhet att göra. Hon är rädd när fadern låser dörren, när bildörren stängs och när nyckelknippan skramlar.


Novellens berättarperspektiv är i tredjeperson vilket innebär att karaktärerna beskrivs med han och hon. Den berättas av en allvetande berättare. Att det är en allvetande berättare kan både vara en fördel och en nackdel. Om berättaren hade varit i tillexempel Maries perspektiv kanske man skulle fått lite mer beskrivningar på hur just hon kände sig men då hade novellen kanske tenderat till att bli för subjektiv. Fördelen med att den berättas av en allvetande berättare är att den blir objektiv. 


Man kan se olika mönster i novellens stil och språk. Författaren Lindsey Collen skriver med relativt korta meningar för att bidra till ett högre tempo såväl som att det blir mer effektfullt. Ett exempel på det är: ”Sedan sade hon högt, rakt ut: ”Far och dotter och nycklar och pengar.  Hon darrade. Hennes egna ord skrämde henne.” Den är skriven i kronologisk ordning vilket jag uppskattar då den blir enligt mig mer logisk och tydligare.



Författaren till novellen, Lindsey Collen är född i Sydafrika. Hon är känd för att strida för kvinnors rättigheter och har skrivit ett flertal noveller och romaner som skildrar just detta.  I den här novellen vill Lindsey Collen berätta för omvärlden om kvinnornas rätt i samhället och kanske hur en enskild individ, i detta fallet fadern, kan förstöra för en människa.


I och med att hon växte upp i Sydafrika kan novellen mycket väl skildra hennes uppväxt och de kan förklara varför hon idag jobbar med kvinnornas rättigheter. Miljön i texten stämmer bra överens med miljön i Sydafrika.


Novellen kan ha stor betydelse för kvinnor och flickor som är instängda och på så sätt känna samhörighet. Den kan också ha stor betydelse för omvärlden som får sätta sig in i hur en kvinna eller tjej kan ha det. Den speglar samtida problem i form av kvinnornas rätt och frihet i samhället. Temat ofri som finns i novellen är ett universellt problem, relationen barn mot föräldrar där barnen tillexempel känner sig tvingad att prestera i tillexempel skola och sporter. Även ifall de inte tar sig lika extrema uttryck som i novellen så är detta ett allmänmänskligt problem, oberoende av kulturella och religiösa skillnader.


Även om det inte alltid är lika extremt som i novellen så relationen barn och föräldrar där barn kan känna press att prestera av sina föräldrar.


Novellen tillhör modern afrikansk litteratur. Eftersom den är skriven sent 1900-tal så kan man inte säga att den tillhör 


Jag tycker att novellen är riktigt bra. Det jag gillar med den är de korta och intensiva meningarna vilket bidrar till ett högt tempo. Jag gillar också symboliken i novellen, det finns väldigt mycket att utläsa mellan raderna vilket gör att den är fri att tolka som man vill. 

 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
<<<
November 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ oneclap med Blogkeen
Följ oneclap med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se